fredag 12 juli 2013

Månadens favoritväxt - juli

Min skogskelmatis (Clematis Vitalba)! Den bara levererar! Både knoppar, blommor och fröställningar är snygga.





Fler favoritväxter hittar du hos Anna Vattenkanna!



Första semesterveckan

Jag hann med en hel del min första semestervecka. Två ton singel väntade på mig på uppfarten, så det var bara att sätta igång.

Äntligen blev min köksträdgård klar! Det blev tio skottkärror (eller rullebörar som vi säger på skånska). Phu!



 Sen var det gångens tur - gången från den övre gräsmattan ner till vår runda uteplats vid piprankan. Många rullebörar här också. Först skulle gräset och jorden (läs sanden) bort och efter att markduken kommit på plats var det dags för singel.



Tur att man får lite sällskap! Även om han vänder ryggen till :)



När jag ändå var igång med grus, sten och tunga lass, tog jag mig an en plätt som det aldrig velat växa någonting alls på. Inte ens ogräs...



Det blev en typ av kompassros till slut med Taggpimpinell i sydväst, sydost osv. Hoppas den att vill växa här.



Sen har jag gjort lite som Kirchsteiger - känt in. Jag har placerat ut krukor med spontaninköpta växter för att hitta en permanent plats åt dem.

Här ska ormbuksrönnen få stå (inköpt våren 2012)!



Här hamnar padgodträdet (inköpt i år) tillsammans med ett gräs som har övervintrat i kruka sedan inköpet. Jag inser att trädet kommer att bli alldeles för stort så småningom, men den tiden den sorgen.



Det blev ytterligare lite stenläggning... Under bänken som Herr Grep och jag har gjort. Det är inte riktigt färdigt på bilden, men nu är det! Jag passade även på att splajéra mitt vildvin lite, så att det ska täcka pilestaketet ordentligt.



Jag har även hunnit bara vara och njuta lite av det vackra vädret. Upptäckte att en cerise purpurklätt har nästlat sig in i min vita rabatt. Den får vara kvar!



Jag är nöjd, även om tobaksblomman ser lite trumpen ut! :)


Trädgården förändras

Det är alltid kul att se hur trädgården förändras. Man tror att man kommer ihåg, men det gör man inte riktigt...

Våren 2011planterade jag en avenboksberså, efter att ha tagit bort flera sjuka buskar i rabatten bakom. Det kändes väldigt tomt och jag gillade inte att man kunde se grannens hus så tydligt.






2012 tillkom en skogsklematis för att rama in spaljén av armeringsnät.



En trist gång ledde ner till vår friggebod. 





Nu, 2013 har de flesta avenboksplantorna nått sin sluthöjd på två meter och bildar en vägg.



Klematisen har snällt täckt in mer än halva spaljén och gången ner till friggeboden har blivit tydligare.